Dags att sluta peka finger – lös polisbristen

Polisbristen är ett faktum. Att politikerna pekar på varandra och säger ”det är ert fel” hjälper inte. Nu måste vi lösa det här tillsammans – för medborgarnas bästa. Helst via en blocköverskridande polisöverenskommelse.

År 2010 nåddes det politiska målet om 20 000 poliser. Då gick det 216 poliser per 100 000 invånare. Sedan dess har myndigheten tappat flera hundra poliser samtidigt som befolkningen växt från 9,4 miljoner till 10,1 miljoner.

Nu går det 195 poliser per 100 000 invånare. Samma nivå som under 2007, ett år då vart tredje mord inte skedde med skjutvapen i kriminella uppgörelser. Ett år då utanförskapsområdena inte var så många som nu och då våldet mot poliser inte var så grovt som nu.

”Det här är regeringen Löfvens största misslyckande”, sade Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé till DN sedan tidningen publicerat siffrorna. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) slog tillbaka och hävdade att felet i själva verket var den förra regeringens eftersom de utbildat för få poliser under sin tid vid makten.

Vi kan alla peka finger och hävda att det är någon annans fel att vi hamnat i den här akuta polisbristen. Det är alltid lätt att hitta syndabockar och felbeslut – särskilt när man sitter med facit på hand.

Men problemet är för allvarligt för det. Fel har begåtts men gjort är gjort och vi rör oss inte en millimeter framåt genom att fastna i oändliga diskussioner i skuldfrågan.

När nu alla äntligen är överens om att landets poliser måste bli fler måste vi också kunna enas om hur det ska gå till och fokusera på det. Hur ser vi till att målet om fler poliser faktiskt nås och inte bara blir till tomma löften? Hur ser vi till att utbildningsplatserna fylls utan att sänka kraven på de sökande? Hur gör vi Polismyndigheten till en attraktiv arbetsgivare dit människor söker sig, utvecklas, trivs och stannar?

Det är inte frågor som blir lösta över en natt. Det kommer exempelvis att krävas löneökningar på högre nivåer än övriga arbetsmarknaden under flera år. För att det ska kunna ske krävs att politiker i regeringsposition skjuter till pengar som möjliggör dessa ökningar – år efter år.

Från politiskt håll skulle jag också vilja ha en försäkran om att oavsett vilken regering som sitter så ska vi inte hamna i samma situation igen – att alla vaknar först när polisen tappat både i förhållande till befolkningsutvecklingen och till en förändrad brottslighet.

En blocköverskridande polisöverenskommelse skulle betyda mycket för både polisen och för samhället.

Det ett samhälle sparar in på polisen förlorar man i så mycket annat, i sådant som kostar både pengar och lidande. Så låt oss enas om långsiktigt hållbara lösningar som kommer att gynna oss alla.

Din e-postadress visas inte. Obligatoriska fält är markerade *

*