Poliser för poliser – tillsammans är vi starkast

Jag blev polis för att jag tycker att det är viktigt att hjälpa människor. Jag vill inte att någon ska råka illa ut och om det ändå händer vill jag ställa tillrätta.

Att vara polis är att göra skillnad. Det var det som drev mig när jag var ute i verksamheten, möjligheten att påverka till det bättre. Det var ut det min stolthet växte. Men stoltheten växte inte ur min individuella prestation. Den växte ur den skillnad vi kollegor åstadkom tillsammans.

Utan kollegor är en polis svagare, mer sårbar. Styrkan kommer när vi finns där för varandra. När vi står sida vid sida och håller kedjan intakt. Det är så vi löser vårt uppdrag, genom att hjälpa varandra.

Samma drivkrafter som fick mig att bli polis gjorde att jag senare också blev fackligt engagerad. Jag ville ställa till rätta när jag tyckte att saker var fel. Jag ville rätta till orättvisor. Jag ville göra skillnad. Det blev ytterligare en uppgift som fyllde mig med stolthet över en gemensam insats. För precis som när det gäller polisarbete så är fackligt arbete omöjligt att bedriva ensam. Ingen klarar av det på egen hand – och ingen hör den ensammes röst.

Både polisarbetet och det fackliga arbetet är ett lagarbete där vi är beroende av varandra för att göra ett så bra jobb som möjligt. Att vara många som står enade ger en kraft som är svår att stå emot. Men att vara många som sluter upp bakom varandra handlar inte bara om att kunna uppbåda en starkare röst för kollektivet och för kollektivets krav. Att vara många påverkar också individens möjligheter att få hjälp och stöd.

Den som är med i Polisförbundet ska aldrig behöva stå ensam. Vi kämpar tillsammans – för bättre villkor, för högre löner och för en bättre arbetsmiljö. Vi är poliser som engagerar oss för poliser och till det här engagemanget vill jag bjuda in fler.

Vi lever i en värld där den fackliga anslutningsgraden krymper och där det blir allt svårare att få människor att ta sig an förtroendeuppdrag. Men i en kår där många brinner för att göra skillnad i andra människors liv borde den utvecklingen inte utgöra något hot. I ett yrke med en så stark sammanhållning borde det fortsätta att vara uppenbart att vi behöver stötta varandra som individer och kämpa för laget, inte bara för jaget.

Vi jobbar med våra medlemmars bästa i åtanke och för att polisyrket ska kunna bli det drömyrke det faktiskt är. Vi gör det tillsammans, eftersom det är då vi är som starkast.

Din e-postadress visas inte. Obligatoriska fält är markerade *

*