Till minne av förlorade kollegor

I dag tänder jag ett ljus för de kollegor som omkommit i tjänsten. Jag tänder ett ljus och tänker på de som inte längre är med oss. Jag tänker på alla polisfamiljer som lever med en ständig oro för att en älskad familjemedlem aldrig mer ska komma hem igen, och jag tänker på er som drabbats av just det – det värsta tänkbara. Förlusten, sorgen och saknaden är er, men den är också vår, poliskårens.

Att vara polis är att ha en stark vilja att göra skillnad och en stark tro på att det goda vinner över det onda. Att vara polis är att kämpa för rättvisa och rättssäkerhet och att förväntas sätta andras säkerhet framför sin egen. Att vara polis är ett enormt ansvar, ett ansvar som kräver mod och tapperhet och som också innebär en mängd risker.

Att ha en polis i familjen, eller en polis som nära vän, ger en känsla av stolthet men är också en börda. Bördan är den oro man känner över allt som kan hända den som står en nära, den man inte vill förlora.

Under minnesdagen för poliser vill vi visa nära och kära, familjer och vänner, att vi inte glömt de som förlorade sina liv i det här yrket. Vi hedrar deras minne och deras insatser och vi säger med en röst att vi aldrig glömmer våra kollegor, våra vänner, våra medlemmar i polisfamiljen.

Vi stannar också upp och påminner oss själva om hur viktigt det är att vi alla är rädda om varandra, och att vi i kåren är rädda om varandra. Tillsammans jobbar vi för ett tryggare samhälle. Tillsammans påminner vi om att mer kan göras för att minska riskerna för poliskåren. Vi vill att alla ska komma hem efter arbetspassets slut.

Din e-postadress visas inte. Obligatoriska fält är markerade *

*