Vad Tunna blå linjen kan hjälpa oss att förklara

SVT:s dramaserie ”Tunna blå linjen” har uppmärksammats för att den visar det vi inte är vana vid att se i polisserier. Här skildras en arbetsvardag i yttre tjänst med vitt skilda arbetsuppgifter och möten med olika typer av människor. Nedslagen i korta scener ger en bred bild av vad vi poliser kan möta i vårt arbete. Den visar också hur otroligt snabbt vi kan behöva agera och hur snabbhet och rätt beslut kan utgöra skillnaden mellan liv och död.

När tittarna följer Tunna blå linjen hoppas jag att de reflekterar över att den där snabbheten och allt det vi poliser gör, inte kommer ur tomma intet. Det kommer ur en gedigen teoretisk och praktisk utbildning och det kommer också ur rutin och erfarenhet.

Situationerna tv-seriens poliser ställs inför – människohandel, brand, våldtäkt, mord, ett försvunnet barn, stökiga ungdomar, misshandel, misstänkt pågående dödligt våld, psykisk ohälsa, en trafikolycka – kräver alla ageranden från polisens sida. De kräver ageranden som bygger på kunskaper om lagar och regler, om droger, psykisk ohälsa, omhändertagande av akut skadade personer, självskydd, vapenhantering, polisiär konflikthantering och mycket, mycket mer. Allt ska dessutom vara rättssäkert och hålla för en juridisk prövning.

Serien lyfter också de mjukare värdena, som den absolut nödvändiga förmågan att kunna ta folk oavsett om de är rädda, arga, förvirrade, sjuka, drogade, förtvivlade eller iskallt manipulerande. Vad tittarna kanske inte tänker på är att det är alla de där mötena som lär oss att bli allt bättre på att läsa av människor och som gör oss allt skickligare på att situationsanpassa det vi gör, det vi säger och det vi frågar. Det är förmågor som är helt ovärderliga i både inre och yttre tjänst och som steg för steg gör oss till allt bättre poliser.

Jag skulle önska att alla, men särskilt politiker, ser Tunna blå linjen och funderar över alla kunskaper, färdigheter och förmågor som seriens poliser behöver för att lösa de uppgifter de ställs inför – väl medvetna om att verklighetens polisarbete ställer ännu fler krav. Sedan vill jag att alla frågar sig om politiska förslag på förkortade versioner av polisutbildningen är rimliga. Eller om det ens är rimligt att motsätta sig att grundutbildningen till polis förlängs med en termin för att ge våra framtida kollegor ännu bättre förutsättningar att göra ett bra jobb.

Min förhoppning är att fiktionen i Tunna blå linjen kan hjälpa oss att få fler att förstå hur komplext och svårt polisyrket är, hur mycket kunskaper och färdigheter det kräver, vilket enormt ansvar det innebär och vilka risker det medför. Jag hoppas helt enkelt att serien kan bidra till en större förståelse för vad det innebär att vara polis och till en större respekt för kåren i vår yrkesutövning.

I varje polisuniform finns en människa som tagit på sig en mycket stor uppgift. Jag vill att det uppmärksammas mer och att uppvärderingen av polisyrket fortsätter till dess att vi faktiskt värderas rätt i förhållande till allt det vi gör. Bara så kan vi locka tillräckligt många att bli poliser och att ta sig an en större uppgift. Bara så kan vi få våra kollegor att vilja och orka stanna i det som när det är som bäst är ett riktigt drömyrke. Bara så kan vi bli så många som krävs för att fullt ut kunna leverera i alla delar av vårt stora uppdrag.

Din e-postadress visas inte. Obligatoriska fält är markerade *

*