Internationella kvinnodagen är en dag då kvinnors rättigheter lyfts, då kraften i kvinnorörelser världen över hamnar i strålkastarljuset, men också en dag då orättvisor och ojämställdhet står högt på dagordningen.

Som polis är det ofrånkomligt att mitt fokus en dag som denna också hamnar på de brott som i högre utsträckning begås mot kvinnor än mot män. Jag tänker främst på brott i nära relation och på hedersvåld och hedersförtryck.

Frihet från våld och förtryck är en mänsklig rättighet. Att kunna leva sitt liv fullt ut och få möjlighet att välja sin egen väg borde vara en självklarhet för alla, men är inte det. Det ser vi tydligt i vårt jobb som poliser.

I den kontext som internationella kvinnodagen utgör, och med dess styrka i ryggen, skulle jag därför vilja använda den här dagen för att – ur mitt polisperspektiv – lyfta hur inte bara polisen kan bli bättre på att hjälpa, skydda och ställa till rätta. Jag vill lyfta hur vi som samhälle kan bli det.

För det första tror jag att vi som medmänniskor, vänner och arbetskamrater kan bli bättre på att upptäcka våld och förtryck genom att titta efter tecken på kontrollbeteenden, svartsjuka, handlingar som kränker och humör som inte kan kontrolleras.

För det andra kan vi se till att skaffa oss kunskaper om var hjälp och stöd finns att få. Allt handlar inte om brottsliga beteenden som ska polisanmälas. Det finns så många andra situationer där människor lider och där polisen inte är rätt instans att ställa till rätta. Därför måste också de där andra instanserna, de där andra viktiga delarna av samhället, ha de resurser som krävs så att stödet räcker till alla som är i behov av det. Jag tänker bland annat på socialtjänst och på kvinnojourer.

Men även polisen måste stärkas med resurser och kunskaper, inte bara hos specialistenheterna utan hela vägen ut till polisens kontaktcenter. Evidensen kring metoder och arbetssätt måste dessutom stärkas. Vi måste veta att vi jobbar på bästa sätt.

Den internationella kvinnodagen firades för första gången 1909. I flera länder är det till och med en nationell helgdag på vilken man ser tillbaka på många års kamp för jämlikhet, rättvisa, fred och utveckling. Den här kampen får aldrig stanna upp, aldrig upphöra. Det är genom att fortsätta den tillsammans, för frihet från våld, för rättvisa, för jämlikhet och utveckling som vi kan se till att alla får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.

Här kan du läsa mer om tecken på utsatthet, råd till den som är utsatt med mera.