Efter att ha fått det värsta tänkbara beskedet i min roll som ordförande i Polisförbundet, att en kollega skjutits till döds, dök en fråga senare upp när jag var tillbaka på kontoret efter sommaren: Kan vi fira Polisens dag i år?

Som många av er noterade så bestämde vi oss för att vi kunde det. Vi kunde fira det oerhört viktiga jobb poliser gör, varje dag, dygnet runt. Vi kunde uppmärksamma den enorma bredd av kunskaper och förmågor som polisyrket rymmer. Och även i år blev Polisens dag en dag då många passade på att utrycka sin uppskattning över att vi finns, samtidigt som polisfrågorna fick extra uppmärksamhet och gav oss ytterligare möjligheter att lyfta det som behöver bli bättre.

Kanske behöver vi den här dagen extra mycket just därför att polisyrkets baksidor är så mörka, och för att vi många gånger sätter andras säkerhet och mående framför vårt eget. I ett så utsatt yrke blir det viktigt för många att känna att den breda allmänheten både förstår och uppskattar vårt arbete och att de ger uttryck för hur viktigt de tycker att vårt arbete är. Just i år gick i alla fall all den uppskattningen ännu mer rakt in i mitt hjärta än den brukar.

Även om vi säger att vi ”firar” Polisens dag skulle jag säga att dagen innehåller mycket allvar och många tankar kring vad det innebär att vara polis. Som i en intervju i Skånska Dagbladet där den intervjuade kollegan pratade om både misär, tröstlöshet och en förmörkad samhällssyn men ändå lyckades lyfta alla de delar som trots allt gör polisyrket till världens bästa yrke. Variationen, bredden, de snabba rycken och känslan av att göra skillnad…

Polisens dag infaller bara en gång om året, men vi vet alla att 365 dagar om året, dygnet runt, uttrycker människor sin uppskattning över polisers arbete. Vi vet att det jobb vi gör är viktigt och att vårt samhälle inte klarar sig utan det. Ändå känner vi oss många gånger inte uppskattade eftersom vi jobbar under villkor som är tuffare än nödvändigt, bland annat för att vi är för få och för att vi varit det alldeles för länge. Vi har inte prioriterats och värderats rätt som yrkesgrupp och det är i konsekvenserna av det som vi fortfarande verkar.

Tillsammans behöver vi fortsätta att kämpa för polisers villkor. Tillsammans ska vi fortsätta att måna om varandra. Tillsammans måste vi pressa på för att få till en samhällsmobilisering som en gång för alla sätter stopp för de skjutningar som inte bara tagit gängkriminellas liv utan som också drabbat andra människor – som till och med dödat barn – och som i somras obarmhärtigt ryckte bort en av våra kollegor.

Får poliser stärkta möjligheter att jobba tryggare, bättre, effektivare så blir också vårt samhälle tryggare och bättre. Därför borde alla dagar vara Polisens dag. Tack för att ni finns och tack för allt viktigt arbete ni gör! Tack för att ni orkar!