Torka, bränder, regn, översvämningar och mängder av döda runtom i världen. Sommaren 2021 kommer att gå till historien som en katastrofernas sommar. Hos svensk poliskår kommer sommaren 2021 också att kommas ihåg som ännu en sommar av skjutningar och en sommar då ännu en kollega obarmhärtigt togs ifrån oss.

När kollegor rycks ifrån oss mitt i ett arbetspass – rycks ifrån sina nära och kära – då finns faktiskt inte ord nog för att beskriva det fruktansvärda i att en människa aldrig mer kommer hem efter jobbet. En människa vars uppgift var att hjälpa, skydda och ställa till rätta men som själv inte kunde skyddas.

Med det stora antalet skjutningar och sprängningar vi sett de senaste åren har det hängt som ett mörkt moln över mig, rädslan för att det ska komma ett telefonsamtal mitt i natten där någon berättar att en kollega skjutits och dött. Jag vet att jag inte är ensam om att ha känt så. Jag vet att många andra poliser känt så. Jag vet att många anhöriga till poliser levt med en ännu större oro än den ”vanliga” som kommer med att ha en son eller dotter, en bror eller syster, en hustru eller make, en sambo, pojkvän, flickvän eller nära vän med ett samhällsbärande men utsatt yrke.

Oron tror jag att vi aldrig kommer ifrån men orosmolnet har blivit alldeles för mörkt och stort i ett samhälle där skjutvapen gång på gång avlossas på gator och torg, mot lägenheter, i restauranger, mitt bland andra människor, mot andra människor.

Ibland krävs analyser och hårt arbete för att komma fram till hur man kan minska risken för att fruktansvärda händelser ska inträffa igen. Andra gånger är det mer tydligt: Den grova, dödliga kriminaliteten måste tryckas tillbaka. Den måste bort. Brottslingar ska dömas och det utrymme de lämnar efter sig ska inte fyllas av nyrekryteringar. Skola, socialtjänst, tull, polis, åklagare, domstolar, kriminalvård, ungdomsvård, civilsamhälle, allmänheten… alla som har möjlighet måste göra vad de kan för att vi åter ska få ett samhälle där vi inte har grupper av unga män med skjutvapen som skadar och dödar andra – ett samhälle där till och med små barn både skadats och dödas! För att vända utvecklingen krävs resurser, kunskap, verktyg och samverkan. Och vi poliser måste bli många, många fler. Tillsammans ska vi vinna över det dödliga våldet. I arbetet med det ska ingen mer kollega behöva sätta livet till.