Jag tror på Anders Thornberg som ny rikspolischef. Nu måste vi tillsammans jobba stenhårt framåt. De problem vi har att brottas med kan ingen lösa på egen hand.
Det har varit en turbulent tid där otroligt mycket hänt under några få år. Vi har genomgått den största omorganisationen i modern tid, vi har haft ett förhöjt terrorhot, stora flyktingströmmar och en kraftig ökning av skjutningar i utsatta områden.
Poliskåren har levt under enorma påfrestningar som gjort det än mer uppenbart att polislönerna inte står i proportion till det jobb som görs, det ansvar vi tar och de risker vi utsätts för. Poliser har lämnat yrket på ett sätt vi inte sett tidigare och platser på polisutbildningen har stått tomma.
När nu Dan Eliasson lämnar posten som rikspolischef och jag tar en titt i backspegeln vill jag kort sammanfatta det så här: Det tog för lång tid för honom att förstå allvaret i det missnöje som rådde inom poliskåren. När han väl gjorde det var förtroendeskadan redan skedd.
Nu får vi en ny rikspolischef, en polis med djup och grundlig verksamhetskunskap och kompetens. En person som jag är säker på inser vikten av att den uppvärderingsresa av polisyrket som påbörjats fortsätter. En person som inser vikten av att ha poliskåren bakom sig, att ha sina medarbetares stöd.
Jag tror att allt det här är nödvändigt för att få till det ömsesidiga förtroende och den respekt som krävs för att komma till rätta med de problem vi kämpat med de senaste åren.
I och med utnämningen av Anders Thornberg till ny rikspolischef går svensk polis in i en ny fas. Men vi måste alla vara medvetna om att de problem vi har att lösa varken orsakats av en enda person eller kan lösas av en enda person. Det ligger ett stort jobb framför oss, framför oss alla.
Jag vet att när vi alla ställer oss bakom en ledare och drar åt samma håll, då är vi oerhört starka. All vår energi måste nu riktas mot brottsligheten och mot att med gemensamma krafter få till en fungerande organisation. När vi nu får en högste chef för myndigheten som jag är säker på redan från start delar vår bild av problemen behöver vi inte ödsla tid och energi på att nå fram och bli förstådda. Jag hoppas att även ni, Polisförbundets medlemmar, kan känna så, att den som sitter högst upp i organisationen förstår och värderar ert arbete.
Jag känner mig hoppfull. Men samtidigt får vi inte glömma att det allvarligaste problemet inte kan lösas av en stark och enad poliskår. För att lösa polisbristen måste också politikerna leverera. Högre polislöner kostar.