Ännu en kongress är avslutad och tillsammans har vi tagit ett nytt kraftigt avstamp mot framtiden. Dessutom lyckades vi med konststycket att för första gången i Polisförbundets historia ta oss igenom hela den demokratiska processen digitalt – tillsammans men var för sig. Stoltare än vad jag är nu tror jag ingen förbundsordförande kan vara.
Med alla de beslut som togs under kongressen och med tre nya politiska program i ryggen (för arbetsmiljö, lön, och för kriminal- och yrkespolitik) har vi fått ännu mer framtidskraft och en ny riktning framåt. Vi har både tydliggjort tidigare ståndpunkter och fattat helt nya beslut när det gäller vad vi ska driva i förhållande till arbetsgivaren. Dessutom har vi flyttat fram våra positioner när det gäller den plats vi ska ta i den politiska debatten. Vi har tydliggjort vad våra medlemmar behöver – från politiker, arbetsgivare och andra aktörer – för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt, för samhällets bästa.
Som förbund känns det som om vi har fått ännu lite mer muskler. Vi har stärkt vår position som en aktör som andra känner att de måste lyssna på och nu har vi ännu fler viktiga saker att säga.
Men muskler i alla ära… Uthållighet kommer även i fortsättningen att vara vår viktigaste egenskap. För de som lyssnar fattar inte alltid de beslut vi vill. Därför krävs upprepning och åter upprepning. Och för de som inte vill lyssna måste vi formulera om oss, igen och igen, tills vi når fram och når dit vi vill. Det fackliga arbetet kommer – trots flera framsteg – fortsätta att vara både svårt och tålamodsprövande.
Tålamodsprövande var även kongressen i digital form. Det var ovant och bitvis lite struligt med tekniken. Ändå tog vi oss igenom det på ett otroligt bra sätt.
De externa parter som den här gången krävdes för att ta oss igenom processen tyckte att ombuden var både ”väldigt pålästa” och ”oerhört engagerade”, vilket verkligen värmde mitt hjärta att höra.
Polisförbundet består av medlemmar och förtroendevalda som är otroligt kunniga och som vill otroligt mycket. Därför pågår alltid diskussioner om vad som är rätt och fel, om vad som är bra och dåligt. Så även under den här kongressen. Men med det lösningsfokus som ligger i poliskårens DNA slutar även de mest utdragna och krävande diskussionerna med en lösning och genom argumenten och motargumenten utvecklas vi och kommer ut starkare.
Till sist, på tal om att vara en aktör som andra lyssnar på: För första gången i Polisförbundets historia var statsministern talare på kongressen. Jag tror att det säger någonting om hur viktiga våra frågor blivit, om hur viktig vår profession nu anses vara. Men det visar också på vikten av det arbete vi i Polisförbundet utför, att vi är en självklar röst för politiker att lyssna på.
Andra som lyssnade på vad vi hade att säga och intresserade sig för vår kongress var Svenska Dagbladet och ”Kvart över fem” i TV4. I Sveriges Radios ”God morgon världen” konstaterades att inte bara FN:s generalförsamling skulle samlas digitalt under veckan utan att även Polisförbundet skulle göra det.
Allt det här bådar gott inför framtiden för vi har en mycket lång lista på saker vi vill säga och få gjorda. Den listan kan vi alla hålla levande genom att göra våra röster hörda. Tillsammans ser vi till att poliskårens och Polisförbundets starka röster inte tystnar. Vi ska fortsätta att vara de kloka, kunniga rösterna som utifrån vårt alldeles unika perspektiv talar om vad vi ser behövs för ett bättre, tryggare samhälle.