Att ordningsvakter sätts in som ett sorts substitut för poliser har blivit allt vanligare som ett svar på en kombination av samhällsutveckling, förändrad brottslighet och en underdimensionerad poliskår.

I dag går tiden ut för att inkomma med synpunkter på förslag till ny lagtext för att reglera den här nya, mer utbredda användningen av ordningsvakter. Det går att ha en hel del synpunkter på förslagen – vilket Polisförbundet också har – men det allra viktigaste i sammanhanget är någonting helt annat. Nämligen hur staten över tid släppt ifrån sig alltmer av ansvaret för ordning och säkerhet till privata aktörer.

För tydlighetens skull: Varken jag eller Polisförbundet har någonting emot ordningsvakter. Ordningsvakter behövs och utgör många gånger en absolut nödvändig och uppskattad avlastning och hjälp till poliser. Men ordningsvakter ska inte användas i stället för poliser. Kommuner ska inte behöva ta kommunala skattepengar för att betala för den ordning och säkerhet som staten inte förmår leverera på grund av polisbristen.

I rådande ordning finns också en orättvisa. Vissa kommuner har råd att betala extra för den trygghet och säkerhet staten fullt ut inte förmår tillhandahålla genom sin poliskår, medan andra inte har det. Så ska det inte vara. Alla, oavsett var man bor, ska ha rätt till samma trygghet och säkerhet. Polisen ska vara hela Sveriges polis.

Ordningsvakter behövs för att lösa samhällets förändrade behov av trygghet och säkerhet. Men det får aldrig glömmas bort att uppgiften i grunden är statens. Ordningsvakter ska inte bara i teorin utan också i praktiken vara ett komplement till poliser, inte ett substitut för poliser. För att komma dit behöver staten återta sitt fulla ansvar genom fortsatta satsningar för att råda bot på polisbristen.

Här kan du läsa vårt remissvar till den statliga utredningen om ny lag för ordningsvakter.