Ibland sker saker som är så grymma att de är nästan omöjliga att förstå. I Europa råder krig och civila mål bombas med berått mod. Människor dör och skadas och de som undkommer tvingas lämna allt och fly, förhoppningsvis mot fysisk trygghet men in i en stor osäkerhet över hur deras liv kommer att bli, och med en enorm oro över vad som händer med nära och kära som lämnats kvar.

De som är ansvariga för att sådant här sker, att krig startas, att krigsbrott begås och att människoliv inte längre räknas, är obegripliga för mig. Lika obegripliga är de som gör sig skyldiga till terrorism och som är beredda att döda vem som helst som kommer i deras väg för att sätta skräck i en befolkning.

Fem år har nu gått sedan det fruktansvärda dådet på Drottninggatan där människor brutalt och hastigt rycktes bort – en i övrigt helt vanlig eftermiddag då våren kämpande försökte ta plats.

Jag vill använda den här dagen till att hedra minnet av de som inte längre är med oss, men som för alltid lever kvar i vårt minne. Jag tänker på er som förlorade människor som betydde mycket för er och på er som förlorade dem som betydde allra mest.

Men i dessa mörka tider, och till minne av en ofattbart mörk händelse, vill jag också påminna om de människor som sluter upp när det värsta inträffar, som hjälper till på de sätt de kan. Vi såg det på Drottninggatan och vi ser det nu när människor flyr från Ukraina, hur andra kliver fram för att utifrån bästa förmåga hantera konsekvenserna av ondskan. Hur vi tillsammans står upp för människovärdet, för fri- och rättigheter och för demokratin när den är under attack.

Som polis ingår det i uppdraget att skydda dessa värden. Det är inget enkelt uppdrag att bära, men oerhört viktigt. Därför vill jag också lyfta fram mina poliskollegor och allt det arbete poliser utför för att hjälpa, skydda och ställa till rätta i människors mörkaste stunder.

Tillsammans med majoriteten av de som bor i vårt land står vi upp för rätten till trygghet, säkerhet, ett liv fritt från brottslighet och ett samhälle där var och en fullt ut kan nyttja sina fri- och rättigheter. Finns det något större mål att sträva efter? Finns det något viktigare att jobba för? Tillsammans fortsätter vi att kämpa.